Dagens dikt 2009-11-12: Evighetens hav

Månaden vi är i känns otroligt lång
och mörkret omkring gör världen så trång.
Inte många dagar har passerat sen löven föll av,
ändå känns november som evighetens hav.
Världen har mist sin färg nu när hösten har gått,
vart jag än ser är det bara grått, grått, grått.
På min barndoms vintrar var jag aldrig så här slö,
då fanns så mycket att göra och på marken låg det snö.
Men om 17 dagar så är evigheten slut och allt blir rött,
ja inte av blod då förstås utan av allt som är sött.
För då sätter vi oss ner och tänder ett ljus för första advent,
sen dröjer det inte länge förrän vi alla fyra tänt.
Ja snart kommer tiden då vi alla måste sluta ta allt för givet,
tiden då vi bör tänka på andras välmående och hedra livet.
Man kan inte alltid vara på bra humör eller på världens topp,
så i år ska mina ljus brinna för alla som behöver hopp.
För alla som behöver värme, kärlek och tröst,
se mina fyra ljus som eran röst.
Minns att ni i mig har en vän i världen,
som alltid ska värna om allas människovärden.