Nu huttrar jag lite och kryper ihop då höstvinden i träden leker.
Visst känns det lite sorgset när sommarn är slut och vinterns bistra hand våra kinder smeker.
Men än finns det hopp och ögongodis kvar att skåda, för nu virvlar bladen fram och håller höstens sista låda.
Jag känner hur benen vill följa med i turen, hur min kropp vill som en fjäder bli buren.
Så jag blundar och låter vinden bära det här är min chans, att flyga och virvla i höstlövens sista vilda dans.
Kringelikrok
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar